(Från Dalarne)
Nu haver den unga fru sommar ställt
sitt ljusa tält
på resliga stänger över vårt fält,
över falan.
Nu låter hon ut sina härolder gå,
den spräckliga lärkan och göken den grå
och svalan.
De jäkta och fläkta all dagen lång
att föra med kvitter och rop och sång
hennes talan.
De säga: '- Vår drottning är varm och ung,
som en bröllopsfest hennes sinne.
Gå in, gå in i det stora tält,
du skall leva sällt
som den lustiga sommarens make och kung,
i solsken och ära därinne."
Det ligger ett streck av skyar slängt
som ett rep mellan väst och nol;
där haver den unga fru sommar hängt
sin röda kjol,
sin gästabudskjol, över natten.
Nu sover hon själv på sin kudde allre'n,
och alla de skogar med gungande gren
och alla de vakande vatten
de säga: "Fru sommar är sval och ren,
hennes drömmar som vajande dimma;
och den som är drömmande, vek och ung,
må komma och bli hennes drömmars kung.
hennes viskande hjärta förnimma."
(1901)
