Åter en dag som gått, och det är natt igen och jag sitter vid mitt fönster.
Du ensamma, du kära!
Vet du det redan? Lider du? Stirrar du med vakna ögon i natten? Vrider du dig i ångest i din bädd?
Gråter du? Eller har du inga tårar mer?
Men han kanske narrar henne i det längsta. Han är hänsynsfull. Han tar hänsyn till att hon har sorg efter sin man. Han har inte låtit henne ana något än. Hon sover gott och vet om ingenting.
Kära, du måste vara stark när det kommer. Du måste komma över det. Du skall se att livet ännu har mycket för dig.
Du skall vara stark.
