Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Politics»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
39:de gatan och V:te avenuen, och trängde mig ned genom
de packade folkhoparne till V:th Avenue Hotel. Der stodo
massorna med ögonen oafvändt riktade på tornet vid Madison
Square. Från dess spets angaf nemligen riktningen af en
elektrisk ljuskastare förhållandet mellan de båda
hufvudkandidaternas röster. För tillfället utvisade ljuspelarens
riktning en betydlig öfvervigt för Cleveland, ett skådespel,
som verkade höggradigt uppiggande på en procession demokrater,
som med elektriska facklor – och den nödiga kraften på en stor
rustvagn i processionens midt – just tågade uppför Broadstreet.
Då jag tyckte att jag knuffat och knuffats, så mycket jag utan
alltför stor ansträngning kunde stå ut med, återvände jag till
klubben, och trädde in i dess största sal, hvarest sekreteraren
från en estrad läste upp de hvarje ögonblick från unionens alla
delar kommande telegrammen. Der stodo packade de alltigenom
republikanska medlemmarne; Fred, Frank och Tom voro också der
med bekymrade uttryck i sina ansigten. Så kom Jobsposten för
alla utom för mig – ego infimus atque infelicissimus – i det
sekreteraren läste upp ett telegram från Indiana, Harrisons
egen födelsestat: »the state has gone for Cleveland, majority
probably about 10,000.» Jag visste att dermed var Clevelands
seger fullt säker. Det var uppenbart, att hela församlingen hade
samma uppfattning – i den dittills moltysta massan hördes en mängd
missräkningens halfkväfda utrop, och alla ansigten sågo ovanligt
bleka, magra och långa ut. Sedan, och när sista skymten till
tvifvel om valets utgång var slut, drucko mina Yankee Doodle-vänner
och jag whisky och vatten, jag för att fira den glada dagen, de för
att trösta sig öfver nederlaget och de här och hvar rätt kännbara
vad-förlusterna. De anmärkte med någon bitterhet, att min glädje
var helt naturlig; jag var utländing och alla utländingar gladde
sig åt Clevelands seger. Men de lyssnade lugnt och artigt och till
och med vänligt till mina skäl att glädjas, och jag fann för tusende
gången bevisen på det amerikanska ädelmodiga sinnelaget. Om blott
min vän Yankee Doodle ser och uppfattar välmeningen, så är han full
af ridderlighet och tolerans – en högsinnad och varmhjertad man, som
jag mycket aktar och ännu mera håller af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
