Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religioner och prester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kilo, »jobbare med kontoret på fickan» 10 kilo, vanlig
positiv-markatta 5 kilo. Han kom, såg – och gjorde det
grundligaste fiasko jag bevittnat i all min dar. Närvarande
voro 5 läkare – den 6:te, min vän, en man som icke
saknar många starka poänger, men städse förlorar humöret,
då han blir vittne till »skoj», sprang, misstroende sin förmåga
till sjelfbeherskning, sin väg, så snart han fick höra hvarom
frågan var – dessutom funnos der den ofvannämde
rabbinen och ett ringa antal andra intelligenta, bildade medelklassens
»professional» personer. Några damer voro också
tillstädes – minst lika intelligenta och bildade som flertalet
damer, men, likaledes som flertalet damer, en smula okritiskt
anlagda.
En af mina kamrater gjorde mig mycket hufvudbry.
Han är professor, har skött sina studier ganska bra, och
sin knif ändå bättre – men har i förbigående sagdt det
mest olärda utseende jag kan tänka mig; jag skulle ta honom
för underofficer vid ett indelt svenskt regemente. Detta
kommer sig deraf, att han tagit allting här i veriden mycket
lätt och gemytligt. Likväl har jag aldrig förr sett honom
taga någonting så gemytligt som det väntade mötet med
andarne. Vi andra rättade våra miner efter det ceremoniel,
som måste antagas lämpligt, när man väntar besök från
andeveriden. Men vännen X. hade hela tiden på sig den min,
som bäst passar åskådaren af en s. k. kaspartheater; hans
mun drogs städse till ett bredt grin och hans ljusgråa ögon
uttryckte lika tydligt en visserligen något återhållen men
likväl för det särskilta tillfället allt för uppsluppen fröjd.
Seende grefvinnan Olssons indignerade ögonkast, nöp jag honom
till varning i benet; ett tilltag, som hade alldeles motsatsen
af den afsedda verkan, i det X. till min ångest
uppgaf en liten serie af muntra gnäggningar. Grefvinnan
O. och Mr P. uttryckte sedermera den åsigten, att andarne
icke kunde tåla X. Det var alldeles tydligt, att de sjelfva
icke kunde det, och att hvarken de öfriga läkarne eller
rabbinen voro i deras smak. Sjelf fick jag af Mr Potts
höra att jag var en man med »strong mesmeric powers»,
men oduglig till medium, två komplimanger som mycket
stegrade min sjelfkänsla och något motverkade min motvilja
mot Potts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
