Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religioner och prester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höra en romersk katolik framlägga sina eller snarare
sin kyrkas åsigter, och den, som lärt känna å ena
sidan den irländska keltens obändighet på alla andra
håll och hans ytterliga undergifvenhet under den katolska
kyrkan och dess prester å andra sidan, kommer
sig aldrig hvarken från sin förvåning eller sin
förskräckelse. Oaktadt vi svenskar på temligen nära
håll bevittnat den tyska kulturkampen och sett den
väldige Bismarck i viss mon »gå till Canossa», ha mycket
få af oss en adekvat uppfattning af den romerska
kyrkans väldiga makt.
Katolska prester äro mycket angelägna att göra proselyter
för sin »religion» samt ofta föga toleranta; jag är
visserligen ytterst fördragsam i trosaker, men förfärligt ofördragsam
mot ofördragsamheten. När vi råka på hvarandra,
katolska prester och jag, stöta vi vanligen starkt ihop, som
ett par biljardbollar under caremboulage, och flyga derefter
som dylika hastigt från hvarandra. Tvingas vi af omständigheterna
inpå hvarandra, så likna vi fortfarande två biljardbollar,
förblifva benhårda och beröra hvarandra på minsta
tänkbara sätt.
Sista gången jag gick ned till Bowling Green för att
köpa min biljett att »krossa Atlanten», bad jag vänligen
vederbörande, olyckligtvis utan att närmare granska honom
sjelf, att förskona mig från sällskapet i mitt »state-room»
med någon tysk-amerikansk judisk handelsresande, tilläggande
att han, biljettförsäljaren, fick bära ansvaret för det
mord eller sjelfmord, som i vidrigt fall torde komma att
inträffa. När jag såg upp från min plånbok, undrade jag
om jag icke för tusende gången i min lefnad »förplumpat»
mig, och om icke min interlokutör sjelf var tysk jude. Han
lofvade mig emellertid med ett leende, som föreföll mig dubiöst,
att tillgodose mig på bästa sätt. Då jag några dagar
derefter på ångaren inträdde i mitt state-room, fann jag der
en katolsk prest, för tillfället fördjupad i ett timligt men
fullt tillåtligt och ofta nödvändigt bestyr. Vettskrämd öfver
sällskapet sjönk jag ned på soffan och stönade helt högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
