Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mer eller mindre lärdt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jemförelsevis ofarliga dypöl. Dit ramlade gröngölingen
Quidam, innan festen varat en timma, och befanns af
sina kamrater vara alldeles oförmögen att stå på benen utan
deras fasta hjelp. Quidam, hvars hufvud var jemförelsevis
bättre deran än benen, angaf sjelf sitt tillstånd som hopplöst,
och anhöll att bli hemburen. En af vännerna stannade på
stället för att vakta »der König v. Preussen» och sexan,
fyra togo Quidam på sina starka axlar, den sjette vännen
producerade, Gud vet hvarifrån, en s. k. lergök och anförde
processionen till Quidams närbelägna hem, i det han
med stor talent blåste: »See the conquering hero comes»,
och resten af festen försiggick sedermera utan värden. Det
ar ju knappt värdt att berätta att en ung student-glop på
sin födelsedag super sig full. Men det verkligen märkvärdiga
i saken, det, som dagen därpå slog den skäligen skamsne
Quidam som något alldeles förvånande, var, att hvarken
hans få vänner eller ens hans många fiender hade ett klandrande
ord för honom för det hela. Om Quidams pojke,
när han om tre år fyller 22 år, bure sig åt på det viset, skulle
Quidam slita af sig hela sin yfviga hufvudprydnad och under
långa tider upphöra att för bemälte pojke uttrycka sin
vanliga förtjusning öfver att han, pojken, icke är som hans
pappa varit.
Det värsta i Upsala den tiden var emellertid den oerhörda
förhäfvelsen hos studenterna. Icke nog att vi hyste
de vildaste illusioner om vårt universitet, om våra företräden
framför alla andra, särskildt äfven framför våra sydsvenska
kolleger. Vi indelade dessutom menskligheten i två
afdelningar, af hvilka alla universitets-menniskor samt civila
och militära embetsmän utgjorde den ena afdelningen; den
andra utgjordes af hvad vi med ett alltomfattande namn kallade
»brackor», om hvilkas menniskovärde och rättigheter
vi hade ytterst dunkla begrepp. Det är hemskt att tänka
på ett sådant öfvermod, som vi den tiden utvecklade i våra
mellanhafvanden mellan brackorna icke blott i Upsala utan
hvar som helst i hela landet.
Jag kommer bara helt exempelvis att tänka på vännen
G. – en långt hyggligare man än den ofvannämde Quidam
– och på G’s färd till Östra Skråköping, ett näpet kustsamhälle,
som lefver af att pimpla torsk och strömming och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
