Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brottslingar, detektiver och blodhundar. Fängelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också stråtröfvaren och jernvägsröfvaren en icke
sällsynt företeelse. Hvar och en af dessa sista »lyckans
gentlemän» fordrar likväl liksom de större kattdjuren
mycket vidsträckta områden för det egna behofvet.
För öfrigt har hans verksamhet på sista tiden lidit
starkt afbräck genom införandet till hans förföljande
af den engelska blodhunden; utsigterna på denna liksom
på åtskilliga andra lefnadsbanor äro icke mera så
goda som förr.
Ett enormt värde i pengar och annans egendom
byter årligen om innehafvare i följd af stöld eller röfveri.
Ibland Staternas kriminella koryfeer finner man ett
icke obetydligt antal män i besittning af egenskaper,
som, om de blifvit använda i mensklighetens tjenst,
otvifvelaktigt förskaffat sina innehafvare anseende såsom mycket
framstående, såsom rent af »lysande» personligheter.
Huru många af dem, som innehaft statens högsta
värdigheter eller ryckt till sig de vackraste kvistarne
i den lund »der de härliga lagrarne gro», ha af naturen
varit mera utrustade än Walter Eastman Sheridan,
den kände tjufven, förfalskaren och bedragaren –
eller än Jack Canter, framstående såsom student i kemi
och medicin, såsom lithograf och såsom skald,[1] men
»Thus day, by day, each morn and night
Sad, but resigned he went and came
Still mourning o’er his wretched plight
His buried hopes and early shame.
Thus months like ages passed away --
A change came o’er the convict lad.
Sometimes his heart was almost gay
And sometimes very very sad -- -- -- --
Condemned to herd with those who sought
His purer nature to defile,
Whose every word, and deed, and thought,
Was vile, the vilest of the vile.
To them, the vicious and depraved
In his extremity he turned,
With them he sought the cheer he craved,
The sympathy for which he yearned -- -- --
I saw him, when, in after times
With nothing left of sin to learn,
He came again, for darker crimes,
A bearded ruffian hard and stern.
He mocked at those, who brought him back
And laughed to scorn their idle threats.
What torture from his frame could rack
The sum of his unmeasured debts?
He laughed to think how many times
He sinned unpunished and uncaught,
What nameless and unnumbered crimes
That red right hand of his had wrought.
He laughed, when he remembered how,
His wrongs were soothed in human woes
And he but one lone captive now
To his ten thousand, thousand foes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
