Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rödt, svart och gult folk i Staterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varaktiga känslor af tillgifvenhet eller hat, samt är en
trofast, uppoffrande vän och en farlig fiende, som ibland
äfven med stor personlig uppoffring kräfver öga för öga
och tand för tand, men allra helst öga för tand. Moraliskt
står han sig illa, har ingen aktning för de tio budorden
och heller ej för några andra budord. Brottsligheten
är bland negrerna öfver tre gånger så stor som
bland de infödda hvita och äfven större än bland de
invandrade hvita. Negerns starka fantasi men jemförelsevis
svaga förstånd gör honom i hög grad vidskeplig.*)
Vore han esthestiskt bildad, skulle han ofelbart
ramla ner i romantiken. Som det är, så är han mycket
mottaglig för religiösa påverkningar, vrålar salvelsefullt
fram sina psalmer, och gråter af tacksamhet och glädje
vid tanken på att, bara han icke brister i »tron»,
Herren Gud tagit och allt framgent tager alla hans
synder på sig, och att han derföre utan fara för någon
––-
*) Jag såg en gång i en amerikansk dams skärp en liten tingest,
som utgör en ypperlig illustration till negerns vidskeplighet. Det var
den venstra bakfoten af en liten kanin – den har en högst kraftfull
inverkan på negrer, likväl endast, påstås det, om de få höra att den
dithörande kaninen blifvit dödad på en kyrkogård. Inför en person
beväpnad med detta fruktansvärda instrument vågar en blott vanligt
vidskeplig neger icke ljuga, utan blir lika sannfärdig, som den annars
ytterst lögnaktiga hinduen blir under ett visst trädslag. Jag föreställer
mig Mrs L. utan sin talisman fråga sin nye, svarte tjenare Sam, om
det är han som druckit ut whisky-buteljen i buffeten. I dygdig förtrytelse
alltigenom upprörd svarar Sam, att det är bäst att han genast
lemnar huset, då »ma’m kan tro honom, honom, den oförvitligaste
bland tjenare, vara en tjuf. Mrs L. går in, och infinner sig kort derefter
åter i köket med ännu strängare min och, hvad värre är, med
den fruktansvärda kaninfoten i handen. »Jag frågar dig åter högtidligen,
Sam, i närvaro af denna, som jag har i handen och hvars väsen du
känner, är det du, som druckit upp whisky’n?» Sams ögon äro uppspärrade
af fasa och stelt riktade på den mäktiga talismanen. Hans
knän skälfva, ångestsvetten perlar fram i pannan på honom och med
darrande stämma bekänner han: »Yas, m’am, me took the whisky!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
