Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De skepp, som angripit FN, förintades från markstationer. Månbasen öste
iväg vad den hade att ge — och upphörde sedan att existera när en XD-missil
fick in en fullträff.
När en av de jordiska baserna på Mars sände ut att den isolerade sig för att
inte dras in i striderna och sökte fredsfördrag med Chaan angreps den omedel-
bart av de andra baserna och inom kort fanns det inte något jordiskt liv på fjär-
de planeten.
Basen på Titan sände iväg sitt enda just då innevarande skepp, vilket blev
sprängt i närheten av asteroidzonen. Titanbasen kunde inte producera luft,
vatten och mat på egen hand och måste dö utan förbindelse med Jorden.
Men i asteroidzonen fanns några gruvsamhällen. Deras skepp blev också in-
dragna i striderna, när de vägrade ställa upp. Att inte ila till Jordens hjälp var
misstänkt. Defaitism? Det tydde på att Chaan tagit makten. Gruvskeppen blev
vrak och utan dessa låg gruvsamhällena lika illa till som Titanbasen.
Basen på Merkurius hade just då inget skepp inne. Det räddade den kanske
från angrepp, men det "räddade" den också från luft, vatten och mat: Dess
folk måste dö.
Men samtidigt med de titaniska rymdslagen skedde mindre strider överallt
på Jorden, strider ända ner till skalan man mot man. Alla misstrodde varand-
ra, alla sökte värna sig mot alla. För varenda människa återstod slutligen det
mest primära: Att själv överleva, kosta vad det ville.
Grupper höll samman mot andra grupper, men när misstron spred sig inom
gruppen själv splittrades den. Ledaren mördades om han gjorde något, som
kunde tolkas som att han inte längre var sig själv.
Familjerna höll ihop, men misstron kunde flamma upp inom familjen
och splittra den, ofta i våld och död. När människor inte längre hade maka
eller barn att offra sig för återstod bara den egna existensen, att överleva som
individ. Åt skogen med familjen och ännu mer med gruppen. Landets över-
levande, vad då? Mänsklighetens? Det gällde att själv överleva och det inne-
bar att varenda annan människa var en möjlig fiende. Striderna blev hänsyns-
löst råa.
Radioaktiviteten spred sig över hela planeten. Det gjorde också de virus och
bakterier, som odlats fram i laboratorier. De var mycket härdiga. De skulle in-
te kunna stoppas. De stoppades inte heller.
Gaser av de mest ohyggliga slag utplånade allt liv i jättelika städer och spred
sig sedan med vindar och vatten. Människor, djur och växter skördades av
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
