Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han hörde tal var kanske en illusion?
Han flyttade blicken från barnet till den vuxne borta på altanen och sedan
till andra infödingar. Vem av dem hade gett honom bekräftelsen? Då fick han
svar, men inte från det håll han närmast väntat: från personen på altanen.
Eller från det närmast därefter väntade hållet: Någon av de närmaste infödin-
garna. Svaret kom från barnet:
— Det var jag, som svarade dig.
Rösten var ljusare än de vuxnas, men lika underbart klangfylld. Häpen stir-
rade Arvid på den lilla, som inte ens räckte honom till knäna. En liten docka,
klädd i grönt och rött. En levande barnleksak, med ett ansikte som en liten söt
apa. Och med en rysning invärtes upplevde han nästa insikt: Att även ett litet
barn på denna planet var honom intellektuellt överlägsen. Barnet förstod att
främlingen inte kunde höra klart och tydligt när det gällde själens röst.
— Tack, svarade Arvid i svag ton.
— Det var så litet så, sa barnet och den mänskliga ordvändningen var
nästan bedövande i denna icke-mänskliga miljö.
När Arvid långsamt gick vidare fick han en svag känning av något, som
han aldrig förut haft känning av. Mindervärdeskänslan. Han hade aldrig känt
sig sämre än andra. Inte bättre heller. Han var sällsynt sund. Men nu kände
han sig verkligen mindre värd. Till och med en liten barnunge, kanske 40
centimeter hög, en miniatyrvarelse, hade klarare förstånd, större mognad och
Gud vet allt annat, än han. I denna miljö skulle man lätt kunna odla upp min-
dervärdeskomplex. Och med den tanken följde en annan: Förhållandet här
var fruktansvärt farligt, just genom att en människa så lätt kunde känna sig
mindervärdig i konfrontationen med dessa varelser.
Det var ju rent klassiskt. Alfred Adler, en av de stora föregångarna inom
psykoanalysen, hade angett riktlinjerna för utvecklingen av de mindervärdes-
komplex, som han ansåg vara allmänt utbredda och en grund till mycken stri-
dighet, mycket ont. Som det centrala motivet i varje människa såg han ’ ’vil-
jan till makt". Hinder i förverkligandet av denna strävan leder till mindervär-
deskomplex, som i sin tur leder till kompensation, överkompensation eller
omvänt, undergivenhet, blyghet. Sjukliga tillstånd. Farliga tillstånd. Herre-
gud, det var ju som att blanda ihop nitroglycerol om man blandade jordbor
med dessa varelser. Hela mänskligheten skulle drabbas av ett gigantiskt min-
dervärdeskomplex, som skulle explodera via jagets försvarsmekanismer.
Och vad är försvarsmekanismerna? Omedvetna processer i psyket, med
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
