Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2 - Akt IV - Rosenkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN OKÄNDE.
Nej, sånt der strunt lägger jag inte på minnet!
CONFESSORN.
Högmod, högmod!
DEN OKÄNDE.
Säg högmod! Det är dock det sista spåret af vårt gudomliga
ursprung! Kom nu! innan mörkret faller!
CONFESSORN.
»Hela verlden hade klart ljus och var oförhindrad i sina
gerningar; allena öfver dessa stod en djup natt hvilken var en
liknelse till det mörker som öfver dem komma skulle: men de voro
sig sjelfva svårare an mörkret.»
DAMEN.
Gör honom icke illa!
DEN OKÄNDE (med passion).
Tänk hvad hon kan tala vackert, och är så elak! Se på dessa
ögon, gråta kan de inte, men smeka, sticka, ljuga! Och ändå:
»Gör honom icke illa!» – Se nu är hon rädd jag skall väcka barnet,
det lilla otyget som tog henne ifrån mig! Kom, prest, innan jag
åtrar mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
