I skräckfyllda rum flöt natten hän,
fast min aftonbön på böjda knän
jag bedit i skymningens stund,
i en ändlös pinande evighetsring
förblindad jag slungades kring och kring
och stryptes för var sekund.
Det har inget språk: det var ingen tid,
intet rum, icke ljus, endast formlös strid -
det var helvetets hemlighet.
Vid min skälvande kropp satt min gamle far,
och när matt jag sporde vad drömmen var,
så sade han: ingen vet.