Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Roma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMA
283
Heises som mellanhänder. Vi voro ömsesidigt, utan
ett ord af uppgörelse, fullt säkra på framtiden.
Den 12 mars kl. 5 på morgonen väcktes han af Peter
Heise och skyndade med honom till järnvägsstationen
vid Porta Portese. Kl. half 7, då solen i glans
stack upp bakom Monte Testaccio, och Campagnan och
Albanerbergen lågo höljda i ett violett skimmer,
kom Helena med sin fader. I afskedsstunden skänkte
hon sin nye vän ett kärleksfullt samtal. Särskildt
hälsade hon till den berömda ruinen norr om Rom,
kallad Villa Madama, där vi haft en ljuflig
vandring. »Naar kommer deres Viser?» - »Glöm mig
ej!» - En handtryckning. Farväl l Icke ens en kyss
på hennes hand! Men från det ögonblicket - sjutton
dagar innan han fyllde trettio år - kände han, att
han blifvit man, med nya och dyra plikter. Därför
har han kallat denna tredje del af sina »Minnen»
Mannaåldern, hvartill dessa första blad utgöra den
nödvändiga inledningen.
Ber om ursäkt, att han ännu lefver litet i minnet
af de lyckliga dagarna. Han minns särskildt den 11
mars, som han i dagboken hälsade med Öhlenschlägers
ord ur »Axel och Valborg»: »Jeg hilser dig, min
Kjser-lighed, god Morgen!» Han minns den ljufva
vårhim-melen i Pinjeskogen vid Villa Doria-Pamfili,
på höjden af Janiculus, och dess väldiga, mångfärgade
sippor i gräset - och frukosten vid Fontanan under
en lager, hvaraf hon hämtade blad och band honom en
krans, jämte två små buketter, en af gula och blå,
en af hvita och röda blommor, besvarade af honom
med en bukett anemoner och liljor! Och så minns han
på aftonen, då hennes far plötsligen ur sin gamla
plånbok tog fram tvenne afskrifna dikter af Riickert,
hvilka legat i boken, sedan han själf var förlofvad,
och som han sändt från Rom till sin fästmö, Helenas
moder! Dessa komponerades sedan af Heise och sjöngos
i vårt hem i många år efter manuskriptet, som ännu
finns. Den sista af dem slutade med dessa ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
