Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Tyskland och Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 TYSKLAND OCH
PARIS
drucko vi moselvin i den vackra sommarkvällen, under
det alt samtalet blef allt mera allmänt och gemensamt
och alla lyckönskade den nye kandidaten. Plötsligt
uppmanar musikern den unga sångerskan att låta
höra sig vid pianot, som stod redo i salen. Hon
tvekade ej ett ögonblick, sjöng som en ängel och
fick en dundrande applåd. Nu hade vi fått blod på
tand. Musikern föredrog smakfullt en nocturne af
Chopin, hamburgaren sjöng till hans ackompanjemang en
visa af Schumann och vår kamrat lät höra en lustig
bit studentsång från Wien. »Jetzs kommen die Herren
Schweden!» ropades det. Lang var ej sångare, men
han ropade på sin kamrat, att han skulle häfda Sveas
ära! . . . »Poscimur! Nå, välan!» C. R. klef fram till
klaveret och sjöng till eget ackompanjemang sin egen
»Grindpojke», hvars text han roat sig att öfversatta
på tyska, samt Värmlandsvisan, hvilka båda mottogos
vänligt. Ingen jublade så, som hans egen uppassare,
en sexton års pojke, som i främlingsboken antecknat G
R:s namn ined titeln »Rentier»! En erfarenhet gjordes
den natten, att ingen dryck ger sådana kopparslagare
som mosel, hvilket i Sverige aldrig drickes utom på
begrafningar .. .
Men det märkligaste, som hände i Heidelberg,
det var, att han en vacker dag på stadens enda,
men oändliga gata längs Neckarstranden mötte
Frithiof Grafström och hans fru Heloise, född
Hazelius. C. R. lefde väl en vecka tillsammans med
de kära vännerna och gjorde utflykter med dem. En
sådan gick på vagn ut i landet till Schwelzingen,
Badens Versailles, ett storhertigligt lustslott med
fransk trädgårdsanläggning, paviljonger och »tempel»,
ja, till och med konstgjorda ruiner. En sådan befanns
där i en mörk vrå af parken, ruskig och nedsvärtad
af rök och dam, samt försedd med en trappa (!), som
ledde till ett höghvälfdt rum. Där voro väggarna
alldeles öfvertäckta med inskrifter och namn. Vi
kände det motbjudande att kratsa dit våra. Men då
G. R. påminde om, huru egendomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
