Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Pluggtid. Tentamina. Kamratlif 1854-1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 PLUGGNING. TENTAMINA. KAMRATLIF
många mera eminenta studenter, af hvilka några blefvo
vänner för lifvet, nämligen utom Lasse och Fahnehjelm,
som dogo tidigt, särskildt med Djurklou och Svedelius,
som 1867 blef kamrat i Consistorium academicum och
1879 i
Svenska Akademien.–––-Det var i slutet
af denna
förenings dagar, man hörde Svedelius på sitt dalamål
gifva luft åt sina historiskt fantastiska funderingar
öfver den trakt af vårt land, dit han nu skulle
draga, med följande, halft som ett soliloquium
framförda äkta Sve-delianska utbrott: »Det är ett
underligt land, det där Skåne! Det är som ett land
för sig själft, alldeles olikt det öfriga Sverige -
omgifvet på tre sidor af hafvet och på den fjärde af
bokskogens växtgräns. Det har sitt eget universitet
och sin egen biskop, och det har en hel armé för sin
egen räkning, med två fotregementen, eget artilleri
och tre ryitareregementen med en front af tjugusex
skvadroner. Och så har det sina egna aristokrater
med eget språk och målföre och två landshöfdingar -
landshöfdingen i Malmö kunde så gärna vara kung
i Skåne... Tänk, om Skåne skulle vilja göra sig
själfständigt? . .. Jag undrar just, huru det skulle
gå då?» (Paus.) »Å ja! - Jag tror nog att Sverrrge
tog igen Skåne!!»
Till förströelser hörde naturligtvis deltagande
i »Allmänna sången», under Arpis anförarestaf,
hvarvid C. R. var med, så mycket mera som detta var
de stora Wen-nerbergshymnernas blomstringstid och
de stora Studentkonserternas glansperiod, ej blott
i Uppsala utan äfven i Stockholm. Och så var det de
eviga serenadernas gyllene tid, då vår kvartett var
den mest anlitade på grund af vår glänsande förste
tenor, Jonas Widén, som det var en sann glädje
att sjunga med. Dessutom voro 1854 och 55 de stora
krigsåren, då västmakterna, Frankrike och England,
gjorde upp räkningen med Ryssland på Krim och vi i
det fattiga Sverige lekte storpolitik i förbund med
västmakterna. Då skref C. R. en i de dagarna bemärkt
visa, som började så:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
