Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. En termin i Uppsala. - Sista halfåret på Åker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TERMIN I UPPSALA. - SISTA HALFÅRET
PÅ ÅKER 91
inte till måls, nej, Gudbevars - utan bara
med löst krut, ty annat kunde ej gå an med de
urgamla musköterna. Hans underrotmästares sidoman,
Starck, till vänster, hade svårt att lyfta geväret
med bajonetten på till anläggning och hålla det
vågrätt, så att Ennes oupphörligt fick ropa: »Opp med
bajonetten, herr Starck!» Vid laddningen stoppade han
den ena patronen efter den andra ned i mynningen,
men skottet gick aldrig, på brist af fängkrut,
som han spillde, darrhändt som han var. Slutligen
tvungo vi honom att lägga hela patronens innehåll
på pannan. Vid affyrningen, som åstadkom ett väldigt
brak, låg hans fängpanna närmast intill C. R:s vänstra
öra och vid »fyrI» blossade fängkrutet upp så att
håret på C. R. brändes af, mössan svärtades, och bakom
örat hade ett par krutkorn, som ej antändts, verkat
som projektiler: han blödde ur två små hål, hvilka
sedan vid igengroendet visade ett par röda knölar,
hvilken minnesbeta från beväringstiden han ännu i
dag har kvar på sin gamla plats bakom vänstra örat.
Midt i juni var det slut, och afskedet firades med
en liten fest, hvartill öfver- och underbefäl voro
inbjudna. Där sjöngs och talades mycket. C. R. måste
på uppfordring af kamraterna uttala afskedsorden, och
han gjorde det i sådan form, att såsom en spefågel
sade - »vi hade tår i öga och ler i mun». En god
motion, åtföljd af skoskaf hade vi fått, och vi
skildes, belåtna med vår afslutade pliktuppfyllelse
mot fäderneslandet, så tarflig den än var, och
med intyg af vårt befäl, att vi uppfört oss så,
som det anstod bildade studenter. Kapten Bohm blef
sedan förf:s vän under många år i Uppsala, och han
talade gärna om 1853 års student-beväring såsom e,tt
angenämt minne. Denna kommen-dering var nämligen hans
första såsom kapten, hvartill han utnämnts samma
vår, och han hade grufvat sig för att nödgas börja
med studenterna. Detta hade kommit till våra öron,
och vid en särskild sammankomst lofvade vi hvarandra
att i allo uppföra oss så, som det anstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
