Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Studenttåget till Kristiania 1852
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDENTTÅGET TILL KRISTIANIA 1852
53
en ung son i huset, som skulle bli ingenjör,
samt två unga läkare, hvilkas namn ännu torde vara
ihågkomna, nämligen kand. Bidenkap, sedan stadsläkare
i Kristiania, och Daniel Schjötz, sedan militärläkare,
äfven i Stockholm vid norska gardeskompaniet. Denne
sistnämnde blef »hans» intimaste norske vän och
fortfor att vara det, ända till dess han bortrycktes
af en förtidig död under det olyckliga danska kriget
1864. Han kan ännu få tårar i ögonen vid tanken
på honom, sådan han såg honom i Köpenhamn på väg
till Dybböl, och då han minnes Björnsons härliga
dräpa öfver den i sin blomstring bortryckte unge
hjälten. Han kan heller aldrig glömma första anblicken
af honom midsommardagen 1852. Schjötz hade genomgått
en svår sjukdom, och de stora, mörka, beslöjade
ögonen brunno med en dämpad låga af ungdomsmod och
hjärtlighet. Man eller kvinna - alla älskade honom
från första stunden, och man kunde drömma om hans
blick som om en syn från en annan värld. Hade »han»
ej vunnit annat än detta på färden, skulle den dock
hafva blifvit oförgätlig.
Redan från denna första afton minnes han uttalanden
af äldre och yngre norrmän, hvilka ofta åter-kommo
under de följande dagarna och väckte hos oss, som
hörde dem, både undran och glädje. Man sade: det var
godt, att ni uppsaliensare ej voro med i fjol, så
att vi kunna rå om er ensamma och få er i ett större
antal, än annars kunnat bli händelsen. Vi kände oss
som riktigt välkomna gäster, och vi gjorde för vår
del allt för att eröfra våra värdar. Det utvecklades
å ömse sidor en »hjärtats politik», som icke kände
några gränser och som det ännu på gamla dagar gör godt
att minnas. Han erinrar sig så väl en norsk läkare,
doktor Hansen från Bergen, en äldre man, men kvick,
liflig och själfull, som skrifvit en bland de första
noveller om norskt bondelif, huru han, vid tal om
»de tre Nordiske», fann danskarna en smula högmodiga,
i det de betraktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
