Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Två flammor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 TVÅ
FLAMMOR
samtalet alltid fördes på franska af de däri invigda,
bestående utom af m:lle Jane af fru R. och någon
stockholmsväninna, som var på besök samt någon smula
af brukspatron och m:lle Betty Röhl, det dröjde
länge, innan han vågade sig in i den allmänna
konversationen. Allra första början till samtal
med mille Jane gjordes en dag under den ensamma
veckan på ett gungbräde ute på gården. Han formligt
anfölls af m:lle Jane med en fransk fråga och liflig
uppmaning att deltaga i samtalen för att lära sig tala
språket. Han tog då mod till sig och skulle berätta
att han nyss sett ett stort tåg af flyttfåglar draga
fram öfver gården och yttrade därvid att »le ciel
était parsemé d’oiseaux», hvaråt m:lle Jane utbrast i
skratt, han rodnade, och det hela höll på att stranda
- men isen var bruten, och han var ej längre förlägen
att tala till lärarinnan.
Och därmed började en växelundervisningskurs i
svenska åt henne och i franska åt honom, som räckte
i nio månader, från midten af september 1851 till
midten af juni 1852. Han dels talte, dels skref
både franska och tyska, och innehållet blef - par
la force des circonstances - flirt i alla former,
hvardagsprat, religion och filosofi, svensk historia
och geografi, Stockholms-och Uppsalalif, sång och
musik, språkstudier och estetik, som han just den
tiden hade börjat med, oundvikliga förtroenden ur vårt
förflutna lif och våra framtidsplaner, undervisning
och umgänge, våra olika fädernesland och jämförelsen
mellan dem, personer och omständigheter i omgifningen
och allt annat på jorden eller under himmelen. Det
gick som en hvirfvelvind, och han lärde sig språket så
fort och äfven i grund, att lärarinnan häpnade. Men
han vardt ändå häpnare, ty innan han visste ordet
af, märkte han, att den goda m:lle Jane var mera
intresserad af lärjungen, än pedagogiken fordrade,
och han följde med som i en malström af utbytta
tankar och känslor, omväxlande med små tvister,
som gärna slöto med en försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
