- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
I:208

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Sommarutflykter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han där gjorde; det var sonen i huset, studenten af
Stockholms nation, Manne Malmgren, sedan krigsråd,
numera nyligen död. Det vardt en vänskap för lifvet.
Han beundrade den vackre studenten, som icke var för
hög att dricka brorskål med en scholaris. I Uppsala
träffades de dock ej förrän längre fram i tiden.

Men den märkligaste utfärden var den, som gifvit
anledning till denna skildring. Det var en färd till
Stockholm för att bese hufvudstaden. Det var han
och kamraten, som återigen följdes åt. För att få så
mycket som möjligt af dagen till sitt förfogande, ställde
de till så fiffigt, att de från Vaxholm till Stockholm
fingo för en ringa penning följa med en roddbåt, som
lastad med grönsaker afgick med trädgårdsmästaren vid
styret, två roddare vid årorna och de två ungdomarna
som passagerare klockan två en lördagsmorgon. Det
var ju en bra tidig otta, men hvad offrade man icke
gärna för att riktigt få se något af Birger Jarls berömda
stad! Rodden varade fulla fyra timmar, och då kom
man dock icke in till staden, utan endast till Lilla
Värtans strand, där vägen till Djurgårdsbrunn tog vid.

Just då var det han första gången såg den trakt,
där han på sista tiden vistats. Vägen gick först till
Djurgårdsbrunn, som den tiden gjorde skäl för namnet,
ty det var, som han vill minnas, en verklig
brunnsinrättning af den art, som förr i världen fanns litet
hvarstädes här i landet. Där nu Lido ligger, fanns
ännu den tiden icke det nuvarande huset, som lär ha
byggts i början af 1850 talet af en grefvinna Piper. Men
det var först senare, som parken anlades och marken
dränerades och de många trädslagen planterades – med
undantag af ekar och granar, som nog äro veritabla
infödingar, ty deras ålder går öfver hundra år, tror han
nog. Han har hört något talas om en rik man, Patrik
Bodé, som lär ha slösat stora summor på villan, och
hvars lif slutade i fattigdom.

Första besöket i staden gällde naturligtvis slottet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:49:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/crnminne/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free