Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. »Rektorist-republiken»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»REKTORIST-REPUBLIKEN» 199
serenad. Ingen af lärarne visste af det, men Gustaf
och andra tenoren hade sina fäders tillstånd. Vi
öfvade oss i fjorton dagar för att lära sångerna
utantill. Se här programmet: först som inledning
»Hvad blixt», men med två strofer af texten;
därnäst »Naturen och hjärtat» eller »Hör jag forsens
vilda fall», af Otto Lindblad, »Neckens polska»,
med Afzelius’ ord (två strofer), därpå »Hvarthän,
hvarthän på nattlig dunkel bana», som började med
Gottfrieds vackra bassolo, upplänningen Allon Dillners
favorit-prestation, samt sist Mendelsohns: »Hvilken
skön och herrlig dal», som slutade med Gustafs
vackra barytonsolo: »Ja, farväl!» upprepadt af alla
stämmorna. Vi sjöngo, omgifna af en stor skara folk,
mest studenter, ty det var ju midt på Vaksalagatan
- alla, som passerade Stora torget måste med och
höra de okända rösterna; vi fingo genast ljus bakom
gardinen och sågo ett par flickor i skuggspel på
fönstret. Vi lyckades öfver färväntan med vår första
serenad. Ofantligt jubel! ...
Detta uppslag till det nämnda sånglifvet varade till
en början blott ett år, som var uppfylldt af sång
och jubel på fristunderna, då man sträfvade att lära
sig allt, som den tiden, Wennerbergs och Nyboms tid,
stod på Uppsalasångarnas rika program. Men den 9
juni 1849 tog Hiilphers studentexamen, hvaröfver
han - i förbigående sagdt - blef så himlaglad, att
han tog ett skutt i vädret och det så våldsamt, att
han spräckte de båda gamla och med hällor försedda
byxbenen tvärs öfver knäna, och ej kunde komma
hem för att byta om, utan att låna en öfverrock af
en kamrat alt slå omkring nederkroppen och därmed
dölja eländet. Följande dag hade vi en liten fest för
honom och de andra kamraterna, som blifvit studenter,
det vill säga hela Victor Nordlings klass. Vid det
tillfället tolkade undertecknad å kamraternas vägnar
vår stora saknad speciellt af vår utmärkta första
tenor med en visa, hvari det hette så;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
