Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Gammaldags förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 GAMMALDAGS FÖRHÅLLANDEN
sig åt de fattige. Det var den tiden ett ohejdadt
tiggeri i Uppsala. Nästan hvilken tid på dagen man
tittade in i köket stod där alltid en tiggare, mest
barn, hvilka ibland kommo i långa rader. Man fick i
det hemmet tidigt lära sig att ej glömma de fattiga,
som lida och behöfva hjälp och tröst, med ett ord,
att ha respekt för människan, i hvad ställning hon
än befinner sig. Det yttre tecknet på denna respekt
var för far att hälsa vänligt på hvem som helst,
som blottade sitt hufvud för en. Sonen minns en läxa
han fick i den vägen som pojke. Han kom med några
kamrater just vid hemmets hörn och var inbegripen i
ifrigt samspråk med dem, då vår vedkarl, timmermannen
Eriksson, gick förbi och hälsade med att aftaga
mössan, hvilket sonen i hastigheten besvarade med
en nick. Detta såg far genom fönstret, och när unga
herrn kom in, fick han sig en tillrättavisning, som
ban aldrig kunde glömma. Det är också rena sanningen,
när han säger, att sedan den dagen har han aldrig
nickat till någon, som tagit af sig hufvudbonaden för
honom. Fars stränga ord ha aldrig gått ur hans minne.
Gammaldags förhållanden.
Till det i föregående kapitel anförda må ett och annat
tilläggas. Till talet om tiggare till exempel hör
påminnelsen om några den tiden beryktade yrkestiggare
i universitetssamhället vid Fyrisån.
Det var egentligen två stycken, en man och en
kvinna. Ja, det är kanske oriktigt att säga om mannen,
att han direkt tiggde, då han begagnade fiolen som
lockbete. Att han spelade fiol, minns författaren, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
