- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
I:22

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Hemmet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22
HEMMET

Hemmet.

Nu. när hela den yttre miljön är tecknad, så vidt
den till en början är nödvändig, komma vi till de
ömmare tonerna, den inre miljön, där C. R hade sin
tillvaro från 1835 till 1861 på sommaren, då han
lämnade fäderneslandet och reste till södern på en
nära tvåårig studiefärd. Dessa tjugusex år omfatta
hans medvetna barndom, hans skolår, hans studietid vid
universitetet, jämte fem års informatorskap i Sörmland
och det första docentåret i Uppsala. Hela den första
hälften, barndomen och skoltiden, tillbragte han i
föräldravåningen, bestående af fem rum och kök på
nedra botten, med ingång i första farstun åt gården
till familjens rum, i portgången till husfaderns
arbetskammare.

I den nämnda farstun, där en väldig brandmur sköt ut
från köket på grund af bakugnen, hängde brandredskapen
på gammalt maner, nämligen ett par handsprutor,
två vattenpytsar, två brandyxor och två svabbar,
märkta med kvarterets namn och gårdens nummer, och
det var strängeligen förbjudet att vidröra dessa
efter en olyckshändelse, som så när hade kostat
C. R. näsan. Vi voro i ordning att gå ut och promenera
en söndagseftermiddag på sommaren, förmodligen till
kyrkogården eller botaniska trädgården, och han
var försedd med en liten spatserkäpp. Naturligtvis
kunde han icke låta bli att röra vid pytsarna
med den, hvarvid den ena af dem föll ned rätt på
öfversta näsroten, där det ännu finnes ett märke
af stöten, nämligen ett hak, som sedan vardt till
nytta, då han längre fram i tiden blef nödsakad att
begagna glasögon, ty på detta hak funno de en fast
hvilopunkt. Men numera är detta alldeles onödigt,
ty med åldern fick han »gubbögon», hvilka gjorde
närsynthets-glasögon öfverflödiga, Gudskelof!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/crnminne/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free