I:384 |
Från solen stiger
Allt himmelskt ner.
Hon jorden viger
Och lifvet ger.
I stoftets gårdar
Hon blomstren vårdar
Och från sitt hem
Bepryder dem
Med skönsta kläder.
Hvart grand hon gläder
I stoftets grus,
Och, dit hon träder,
Blir verlden ljus.
O! må vårt öga
Från jorden gå
Opp till det höga,
Det rena blå
Der bor den anda,
Som med sin hand
Kan himlen randa
Med ljusets brand,
Som natten sänder,
När han så vill,
Och stjernan tänder
Vid fogelns drill.
I ödmjukt sinne
Bevara väl
I:385 |