Samlade skrifter / Granen (1875) Author: Carl Fredric Dahlgren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Granen.

Jag aldrig färg och klädnad skiftar,
Af nordens folk en trogen bild.
Så vår som vinter om jag viftar
Min spira, lika grön och mild.
Åt alla skydd och hägn jag delar
Mot stormens ras, mot haglets skur.
I toppen muntra orren spelar,
Vid foten leka markens djur.

När menskan mina fränder sluter
Uti alleers stela tvång,
Ett ostördt lif på fjelln jag njuter
Och sjunger der min frihets sång.
Den sorgsna nattens näktergalar
Mig fly. Ej sången jag förstår.
Ifrån min krona göken talar
Med glada rop hvart enda år.

Som uppå tornets spira knoppen
Förgyld mot dagen blänker fram,
Så soln om morgon står i toppen
Utaf min glansbegjutna stam.
En fogel, prydd med purpurvingar,
Snart stiger han mot himlens loft.
Naturen vaknar, siskan klingar
Och rosen sprider kring sitt doft.

En Fröjas stod, midsommarsdagen
Jag samlar under lek och dans

I:381

De friska, nordiska behagen
Omkring mig till en blomsterkrans.
Jag ung och gammal till mig bjuder
Att villigt lyda glädjens röst.
Och polskan, som från kullen ljuder,
Är klangen från mitt eget bröst.