Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Aning och sympati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig bekant mitt namn, frågade jag, huru han kunde känna
mig, som vore en fremling på orten, åtminstone för de
fleste. Han svarade, att i en så beskaffad stad, som denna,
kunde ingenting passera obemärkt, så att, när man nös
vid den ena tullen, sade man gud hjelp vid den andra.
Han hade dessutom händelsevis kommit att se ett bref,
hvilket jag skrifvit till en bekant, och hvari jag yttrat
några tankar om musik, hvilka mycket behagat honom.
Jag frågade, om han öfvade något instrument, hvartill han
halft rodnande svarade: »något litet fiol och klaver.» –
Solen var nu bergad i skogen. Ett matt dunkel spreds
öfver det mörkblå fästet, här och der pensladt med en och
annan röd strimma, som efter hand förbleknade. Öfver
ängen tindrade aftonstjernan och drog en lång silfverrand
längs efter den lilla bäcken. Det var tid att återvända.
Min unga vän anhöll på återvägen att få helsa på mig.
Jag bejakade det med nöje, och vi lofvade vid afekedet att
snart återse hvar andra.
En vecka förgick, och nästan hvar dag, då ledigheten
medgaf såg jag den älskvärde ynglingen hos mig. En
oförklarlig dragningskraft, man må nu nämna den sympati,
likstämmighet i åsigter och känslor, eller hur som helst,
sammanband oss allt närmare vid hvar andra. Under hvarje
besök upptäckte jag alltid någon ny intagande sida hos
honom. Jemte ett slags beläsenhet, ovanlig vid den åldern,
i synnerhet i de sköna vetenskaperna och förnämligast
poesien, öfvade han med stor färdighet musik och hade,
hvad jag sedan fick veta, den nästan varit sin egen
läromästare. Ja, han hade jemväl försökt sig i kompositionr,
hvarom mera längre fram. Nu nalkades pingst, »hänryckningens
fest,» för att tala med Tegnér, och jag beslöt bivista
gudstjensten för att under tempelhvalfven nedlägga
mitt hjertas fullaste känslor inför den Allmagt, hvilken med
sitt varde å nyo framkallat den leende våren och uppbjudit
menniskan att fira dess högtider. Ännu en bevekelsegrund
förde mig härtill. Jag hade för många år sedan på denna
dagen i nämde helgedom gått första gången till skrift. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
