Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handa i hushållet?» – »Nej, söta pappa lilla,» genmälte
Greta, som stått bakom och nu steg fram, »kusin skulle
endast hjelpa mig och väga den lilla engelsmannen.» –
»Hvilken kusin?» röt gubben till och skådade sig omkring.
Greta, hvilken nu, men ty värr för sent, insåg sin
oförsigtighet, blef röd i ansigset som en pion. Magister
Falallelej stod ej mindre förskräckt och släppte grisen i golfvet,
i det han likväl höll tummen på betsmannet qvar, vände
det om och sade: »netto fem marker.» – »Hvilken kusin?»
dundrade prosten än en gång och slog en generalhvissling
med munnen. – »Kusin Falallelej,» framstammade Greta,
lång i synen, som hade hon sjelf uppätit både smör och
fat. – »Kusin Falallelej,» mumlade gubben, slog, åter en
generaldrill och tillade: »det var också en kusin, när alla
komma i hop.» – Han gick derpå under tillsägelse, att
Greta och magistern skulle stiga upp på hans kammare.
Mera skälfvande voro visserligen icke Adam och Eva
efter bitandet i äpplet, än dessa två kusiner, hvilka nu
formligen skulle drifvas ur sitt paradis. Så tunga fjät
hade Greta aldrig tagit, uppför någon trappa. På andra
steget hörde hon redan gubben hvissla generalmarschen till
den förestående stormningen. Ändtligen hade båda hunnit
dörren. Med beklämda hjertan stego de in. Magister
Falallelej stod som en tupp, hvilken förlorat stjertfjädrarne.
Han kunde ej nog skubba sig intill väggen, för att
åtminstone skyla ryggen af sin snopenhet. Gubben var verkligen
ond, ty han knäppte med fingrarne, hvilket utgjorde ett
högst elakt tecken. – »Jo-o,» utbröt han ändtligen, »stå der nu
vackert och skäms!» – Härpå följde en sparlakanslexa, hvars
like man sällan hört. Ända från Potifars hustru, hvilken,
gubben påstod velat bli kusin med Josef, till Salomos
trehundra damer; från Eva, som ormen i paradiset kallat
kusin, till babyloniska frun, den der i Uppenbarelseboken
rider på sin kusin vilddjuret, framdrog prosten exempel på
det vådliga, otillbörliga och antikristiska i ett sådant tilltag.
Blott med förbehåll af slägtskap kunde kusinage gillas och
mellan trolofvade personer. Han förklarade högtidligt, att,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
