Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magistern och mamsell Greta nödgades taga vägen
hem till fots öfver en smal gångstig. Det var första gången,
de på tu man hand vandrat till samman i det gröna.
Underliga tankar sväfvade kring fosterdottern, likaså kring
magistern, ty se! de befunno sig icke alldeles ensamma.
Osynligen hoppade bland väpling, käringtänder och kattfötter
en tredje vid sidan, en liten friskytt, lurande på tillfälle att,
när så bar åt, skjuta en eller båda under halsgropen, det
vill säga i hjertat. Så länge gångstigen fortfor att utgöra
den smala stråten, lät det svårligen verkställa sig. Denne
gick derjemte i så många slingringar, att det var hart nära
omöjligt, äfven för det säkraste öga, att måtta rätt.
Ändtligen kom man på den breda, der en rymligare plats
öppnade sig. Här betjente sig den sluge, osynlige följeslagaren
af en fint, för att förmå de vandrande fatta posto. Kring
ett par tufvor vid ett stenrör hade den klipparen planterat
tjugo à trettio stånd af jungfrubär. En ej dålig läckerhet,
då man ridit vall. Magistern fick dem först i ögnasigte
och skyndade att deraf presentera en liten qvast. Greta
tackade och neg, började sjelf plocka och använda
vedergällning med erbjudandet af en dylik till baka. Så vexlades
immerfort ratifikationerna.
Under tiden hvilade man sig litet, och detta pustande
på tu man hand skapade en viss förtrolighet, så att blick
mötte blick och hand stundom snuddade vid hand. I
magister Falallelejs öga låg en hel kärlekspredikan.
Ingångsspråket var: »Si, min kära, dägelig äst tu, thin ögon äro
såsom dufvoögon emellan thina lockar, thitt hår är såsom
getahjordar, och thina läppar såsom ett rosenfärgadt snöre»;
och propositionen: »Gretas däglighet», hvilken innefattade
fyra delar: »thess ögons tindrande däglighet, thess
purpurfärgade kinders behag, thess hårs förtrollande ringdansar
och slutligen thess läppars oförlikneliga sötma.» I Gretas
blick stod en förgät-mig-ej och glindrade. Man språkade
om rågen, väderleken, auktionen, den engelska ladyn,
kronofogden, blåklinten, så väl på fästet som på fälten, med
mera dylikt. Alla dessa ting flätade sig nu till huldrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
