Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halmhatten i hand: »Herr magister! tag och rid vall med
kronofogdens hästar!» – »Ja, högvördige prost!» genmälte
denne och lagade sig i ordning att hörsamma befallningen.
Att rida vall synes väl vara det lättaste i verlden, och
knappast har man på landet uppnått 5 à 6 år, förr än men anser
sig i stånd att taga hästryggen i besittning. Vid detta
tillfälle hade dock ridten sina svårigheter. Den så kallade
tillhästen var högst sedig och beskedlig, frånhästen åter
krånglig, ostyrig och konstig. Detta gjorde, att magister
Falallelej omöjligen kunde komma ur fläcken eller få den
senare att hålla stånd. Antingen ville denne alls icke gå
eller också vända sig på sned, och uppskrämde derigenom
med sitt krånglande den andra. Lyckligtvis beskådade
Greta detta uppträde från köksfönstret, och, som hon af
naturen egde ett ädelt, ömt och lättrördt sinnelag, grep det
henne rigtigt in i hjertroten att se magister Falallelej
svänga om med kamparne på gården utan att komma en
hårsmån ur stället med dem. Hon skyndade för den skull
in till prosten att anmäla förhållandet samt, då ingen af
gårdsfolket var till hands, begära tillstånd hjelpa adjunkten
att rida i vall. Gubben, hvilken redan kommit med
kronofogden i handgemäng vid brädspelet, aktade litet eller intet
på frågan, besvarade henne med ett kort: »Ja», och slog
dervid brickan med sådan kraft i brädspelet, att Lasse,
som trodde, det prosten höll på att tappa, började småmorra
under stolen.
En märkligare ridt har väl knappast varit skådad, än
den nu pågående. Don Qvixottes, Sancho Pansas,
Mahomeds, Bileams, alla dessa margkunniga ryttares luftsprång
försvinna såsom en rök mot denna färd. Det var
visserligen ej första, snarare den femhundrade gången, Greta suttit
till häst, då, som man känner, detta ej är opassligt med
fruntimmer på landet; men det var första gången, hon
gjorde det i sällskap med någon adjunkt. På samma sätt
med magister Falallelej. Han hade ännu aldrig åtnjutit den
förmånen af en så förnäm dams åtfölje. Läsaren må då
föreställa sig, hvilket krusande, hvilka nigningar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
