Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dermed skall gå till. Se så, se nu efter kalkonungen och
ställ sedan i ordning.»
Gubben gick. Greta skyndade att verkställa befallningen;
följande dagen var allt till punkt och pricka uträttadt. Blott
ett fattades: adjunkten. Om lördags eftermiddagen anlände
han på en tvåhjulskärra, med sin koffert bakpå,
helgdagshatten i sitt vaxduks-öfverdrag på knäet och en bössa
mellan benen. Genom köksfönstret blef Greta honom först
varse, der hon stod och vispade stärkelse, torkade af sig,
skyndade in under utrop till gubben: »Nu är magistern
här!» – »Nå, nå! vackert, vackert», sade prosten och slog en
generalhvissling i salen. »Han är väl ingen biskop heller
Låt man honom stiga in.» – En liten osynlig varelse med
förskrämda åtbörder inträdde. – »Är det herr magistern»,
röt gubben till. – »Ja», framhväste en röst vid dörren. –
»Nå, nå», sade gubben, »det är inte så farligt heller. Sitt
ner och hvila sig. Hvad? Skjuter herrn, eller hvad är det
jag ser der i hand?» – »Ja!» framhväste det åter, likväl
med en mindre rädd ton. – »Hvad skjuter herrn för djur
då?» – »Foglar», svarades å nyo med en hväsning. –
»Hvad slags foglar?» röt gubben åter till; »skator, kråkor
eller slaghökar?» – »Lärkor», hviskade det med en darrande
stämma. – »Åh Herrn måtte skämmas att skjuta sådana
oskyldiga kräk», dundrade gubben, »de som sjunga så väl.»
– »Ja, men lärkstek är mycket rar, söta pappa lilla», sade
Greta, som under tiden åhört samtalet. – »Så, du förstår
dig derpå», svarade gubben och slog åter en
generalhvissling. »Gack och laga, att magistern får in sina saker och
sätt fram aftonvard.» – »Ja, söta pappa lilla», svarade
Greta och skyndade ut.
Gubben lugnade sig efter hand. Han hade alltid den
plägseden att vid första sammanträdet med sina
underlydande visa sig tvär och butter, ja till och med rytande:
»ty derigenom», sade han, »fatta de respekt för mig.» Han
började nu äfven nogare syna den nya bohagspersedeln,
han fått, nemligen adjunkten. Konsistorii-notariens
beskrifning på honom slog så der temligen in, med undantag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
