Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i afton skön och mild och glänsande och klar, och ingjut
med dina strålar frid och kärlek och försoning i alla bröst.
Elise återkom och afgaf sin hemliga berättelse. De
tre militärerna, ännu något försagda, gingo och småhvisslade
för sig sjelfva, ryttmästaren spekulerade på någon fint
att få steken oskuren och besparad, brukspatronen och
majoren samtalade om rågskörden, och brukspatronens syster
hade fått länsmannen i klämman i anledning af en stundande
komet, som i tidningarna blifvit omtalad. Hon påstod, att
om ändtligen vår jord helt plötsligen skulle antändas till ett
allmänt fyrverkeri, kometen allra först skulle tutta på Afrika
och Asien, såsom de hetaste verldsdelarne, och att man
nog kunde flytta undan upp åt Lappmarken, allt efter som
elden närmade sig. Länsmannen ansåg anmärkningen ej
sa origtig, men trodde, att, då man egde så ansenligt förråd
af vatten, man kunde i det längsta mota katastrofen, i fall
några härad uppbådades till vattensprutning på svansen.
Vår lilla, vackra fru gjorde sin rund mellan kök och
skafferi, till dess slutligen bud ankom, att middagen var färdig
och att sällskapet täcktes intaga den samma i löfsalen.
Nu har jag dem åter till samman på ett ställe. Då
författaren sjelf ej får någon middag, vill han deremot taga
sig motion nedåt sjöstranden. Det lilla fyrverkeriet är i
ordning, båtarne löfbeklädda, kransar bundna, lyktor och
bloss i ordning; inspektoren har redan fått det
undansnillade råglasset sin kos och vattnas i munnen på förhand
efter det förträffliga finkel, derur skall rinna; de gamla
kamparne vanka, som förbråkade rör, i hagen, att göra sig
skadeslösa efter mödorna, och den lilla Lovis trippar i
trädgårdsgångarne upp och ned med tallrikar och annat dylikt.
Solen har i betydlig mån sjunkit’ på himmelen, ännu några
timmar, och den stilla, ljufva, härliga aftonen nalkas, och
med honom upplösningen och slutet.
»Felicie,» sade Carl, »är du ännu ond på mig?» –
Hon nedslog ögonen. En paus. – »Nej!» hviskade hon,
så lent, så sakta, så tyst som en flägt från en lätt susande
poppel, och villigt lade hon sin hand i hans. – »Du älskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
