- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
III:296

(1875) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

träden, som endast kunna Buss; den glittrande sjön, som
blott kan brusa, och så vidare? Alltså öfverhoppa vi denna
sida af naturdekorationerna. Nog af, tåget gick lyckligt,
och klockan bortåt tu stod den vackra frun på farstubron
af sitt eget hus och bad sina, gäster vara välkomna.

»Men min lilla, söta man,» sade hon, när han
inkommit i salen, »hör det till högtidligheten för tillfället, att
du har förgyld näsa?» – Händelsen förtäljdes nu om det
olyckliga fallet, och att det varit på brukspatronens inrådan,
som näsan blifvit guldbelagd. Den lilla frun rynkade
ögonbrynen något stött, emedan detta upptåg visserligen var en
oartighet äfven mot henne. Hon tog emellertid en näsduk,
doppade honom i vatten för att försöka aftvätta guldet;
men det lät sig ej göra. Slutligen fattade hon en
bordsknif och började skrapa. Men beläggningen hade genom
ägghvitan så ingrott i de smärre och större riporna af
näsan, att en stor del qvarblef. Ryttmästaren fick alltså, i
stället för en guldbelagd, en guldprickig näsa.

Det är märkvärdigt, hvad fruntimren äro skarpsinniga,
så snart fråga är om kärlek. Deri står mannen ganska
långt efter. Knappt hade vår vackra fru funnit sig tio
minuter hemmastadd, förr än det slog henne för hufvudet,
att något måtte hafva passerat under hennes bortovaro och
henne oåtspord. –»Flickorna (fröknarna borde jag hafva
sagt) voro ej så fria och otvungna som förut Det var
någonting, som brydde dem. Ögonen hade ej heller den
vanliga spelande rörligheten. De ville fästa sig vid något
visst föremål. Hur kan detta hänga till samman? Är det
någon hemlig tillställning rörande min fest, som de
förehafva och hvilket försätter dem i denna sinnesstämning?
Hvarföre slå de sådana cirklar, liksom trollringar, på golfvet,
allt efter som de unga militärerna vända sig? Det här ligger
någonting inunder. Jag måste utforska orsaken.» – Elise
togs nu liksom händelsevis i förhör: när de unga fänrikarne
anländt, när bjudningen skett, om det väntades flere
fremmande m. m.? Hon afgaf svar häri till det mesta
undvikande: »att hon ej hade sig det samma så noga bekant,»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cfd/c0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free