Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Följande dagen, dermed menas dagen efter kortlapparnes
utdelning, afreste officerarne, dock icke utan tårar, från
brukspatronen. De hade under tiden rigtigt ätit upp sig. Hvad
den friska landtluften, välfägnaden och trefligheten bland
gröna dalar och susande luntlar ändock upplifva själ och
sinne och alla kroppens ledamöter! Majoren hade klifvit
upp i vindskappan, för att med tillhjelp af en tub forska i
det fjerran blå efter sina väntade gäster. Ändtligen har
han dem som små kryp i glaset. Hvad som likväl mest
förtjusar honom, är att se, det de på hattarne uppfäst sina
kort; tydligen igenkänner han hjerter fru. Sjelf sitter han
med ruter tia i hand. Ett språng, och han är i trappan;
ett språng, och han är i farstun; ett till, och han är inne i salen;
åter ett, och spelbordet är framsatt; ett ytterligare språng,
och fyra stolar stå deromkring; nya språng, och han är ute
på gården, vid grinden, på vägen, vid torpstugan; ett språng,
och han är uppe i officerarnes vagn, famnar och kysser
dem och presenterar sin ruter tia.
Jag borde nu beskrifva, hur man flux sätter sig till
spelbordet, gör betar, tappar, vinner, svettas, våndas, skrattar,
svär, törstar, hungrar, blir sömnig, men väckes af nya betar,
omvexlar spel: boston, vira, l’hombre, kadrilj, trekarl, m. m.
men jag ar ingen spelare och har varit deråt led i alla mina
lifsdagar. Vare detta en ursäkt, hvarföre jag ej förmår
uppdraga någon tafla häraf.
I stället vill jag bjuda läsaren ut i det gröna. Få
egendomar egde väl en så vacker naturbelägenhet som
majorens. Den låg på en medelmåttig höjd, omgifven af
en asplund. Nedanför uppblickade en leende dal. Jag
säger »uppblickade,» ty, oberäknadt tusen ögon från markens
skiftrika blommor, glittrade en bäck med sina klara vågor
fram mellan träden, och ur en berghäll flöt som en
silfverstråle ett iskallt källvatten, hvilket mellan tvenne på en liten
holme stående pilar blandade sig med bäckens. Dalen egde det
egna att ända långt in på hösten, ja nära till jul, i fall ej
snö föll och kylan blef häftig, bibehålla den täckaste grönska.
När den öfriga marken stod vissnad och gul, frodades ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
