Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»det är att vara påpasslig i tjensten och iakttaga lag och
författningar. Han ser också verkligen rätt respektabel ut.»
– »Herr landshöfding,» utbrast brukspatronen, »jag rekommenderar
vördsammast vår sekreterare i hans nåds bevågenhet. Om det
gafs någon tjenst ledig, som passade honom på gamla dar, så
vore det rätt önskligt.» – Häri började
efter hand hela sällskapet instämma. Sekreteraren bugade
sig och strök på högra foten med mycken sirlighet. – »Vi
skola taga det i öfvervägande,» blef svaret, »det faller mig
Just nu något in;» hvarpå han vinkade landssekreteraren
till sig och ingick med honom i ett närbeläget rum. Efter
en stund utkom han åter, bar ett stort plakat i handen,
öfverlemnade det mycket ceremoniöst åt landssekreteraren
med befallning att med ljudelig röst uppläsa det samma.
Det innehöll, i anledning af de och de bevekande skäl,
fulltmagt för sekreteraren den och den att vara slottsfogde
der och der, med ty åtföljande rättigheter och förmåner.
Den nykläckte slottsfogden stod, som hade han fallit ur luften.
Ändteligen kom han sig för, framsteg, tackade och ville
kyssa landshöfdingens hand. Ryttmästarens och majorens
fruar, jemte några yngre damer, voro genast färdiga med
blomsterkransar, hvari den lycklige lik en julbock inlindades.
Verser, för tillfället författade, afsjöngos, och en allmän
lyckönskan försiggick. Den ende, hvilken ej deltog i
skådespelet, var ryttmästaren, hvilken satt med armarne öfver ett
bord i sängkammaren och ideligen pustade: »den fördömda
kalkonen!» Han var sjuk och hade förätit sig.
Nu började den nye slottsfogden synbarligen repa mod,
och efter en stund sade han till kronofogden: »herre, nu
gagnar det icke längre, att ni är högfärdig. Jag är så god
karl som ni och ämnar hädanefter icke krusa för någon; ej
en gång för majoren och brukspatronen!» – »Nå nå, måttliga
korfvar ä bäst,» svarade kronofogden; »kom i håg det
gamla ordspråket: högmod går för fall.»
»Men länsmannen, länsmannen, ni har ej låtit honom
säga ett enda ord? Hvar är han, och hur befinner han sig?»
– Jag vet ej, hvar han är; jag skall ut och söka honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
