Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
persons brottslighet så väl i afseende på det olofliga tillgreppet
af hästen, som ock af de å assistansen saknade persedlar.
Hvad den unge grefven beträffade, hade sanma dag genom
de af licentiaten Bosander qvarlemnade handlingar blifvit
uppdagadt, att ett misstag egt rum, att hästen allra först blifvit
begagnad af drängen och sedermera lössläppt enligt postens
vittnesmål, hvilken sett kreaturet komma från assistansen.
Målet vore visserligen ännu icke till fullo utredt, men
sådant det ungefärliga sammanhanget. Grefven skulle gifva sig
till freds. Man hade i allt fall handlat eftet lag. Det hade
vaarit ett okynne af den unga herrn att tillgripa en annans
häst. Fjerdingsmannen hade blott gjort sin pligt. Någon
efterlysning var ej gången i verkställighet. Allt vore nu
emellertid förbi och hela saken förgäten.
Detta lugnade icke grefven. Han mumlade en ed mellan
tänderna och begaf sig ut på gatan. Der stötte han på
en gammal ungdomsbekant, för hvilken han berättade
förloppet. Denne tillstyrkte honom, i fall han ville fullfölja
målet, att förskaffa sig en fullmägtig, samt lofvade till och
med vidtala någon skicklig och lagfaren man. Detta
behagade grefven, och uppvaktningarna hos de tvenne
statsråden, äfven som på högre ort, uteblefvo helt och hållet.
Vi återvända nu till de tre återstående: excellensen,
licentiaten och den unge grefven. Hvilken af dem spelade
största narren, blifver icke lätt att afgöra; men hvad vi
tryggt kunna försäkra är, att vår Julius var det minst.
Excellensen Husgafvel kunde med fog räknas bland
de menniskor, som hemtat sin mesta och snart sagdt enda
verldskännedom från kaleschen, hvari de åka eller
hvarifrån de helsa på de förbigående, eller från bugningarna
och smickerströmmarne i hoftrapporna eller sina egna
audiensrum, den lilla visdom oberäknad, hvilken de insupit
ända från daddans joller till sin betjenings, sina rakares,
hårfrisörers och husdoktorers sqvaller vid morgontoiletten.
Hans uppfostran inföll under den så kallade bons mots
perioden, då allt ville spela med en bländande yta, då en
vacker näsa, ett qvickt infall, en liten nätt talang, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
