Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bocka och skrapa, hvilket besvarades med en nick.
Moraliska fel voro nästan urbota, de yppade sig dock sällan.
Under bönerna anbefalde och förevisade han sjelf den
djupaste andakt. Eho, som då förglömde att hopknäppa
händerna, hade vid uppstigandet att vänta sig en plagga.
Den ljusaste stunden var alltid examensdagen. Putsad
och nyrakad, med sjelfva guden Frejs fridsamma blick i
sitt anlete, inträdde då magistern i skolrummet, nickade till
höger och venster och låtsade, der något oordentligt föreföll,
ej blifva det varse. Allt gick som en flytande ström.
Det fans ingen som stapplade, hvar och en var trygg och
säker på sin sak. Ställningen hos lärjungen var till och
med litet vårdslös och utmärkte en viss sjelfförnöjelse, att
examen så väl lyckades allt igenom. Åhörarnes halfhögt
framhviskade beröm och ephori offentligt gillande vittnesbörd
upplifvade alla. Den annars åsk-storm-blixt-dundrande,
brusande läraren, satt nu som en sefir, en jungfru, en ljusalf
i den rosenbeprydda katedern, myste på munnen och såg så
innerligen förnöjd ut. Hjertligare sjöngs aldrig: Nu tackar
Gud allt folk! än när allt var väl öfverståndet, karbasen
gifven till spillo åt lärjungarne, hvilka då vågade på
närmare håll betrakta fulingen och deraf tillrycka sig hvar sin
qvist för att plagga på hvar annan; gladare höjde sig aldrig
bröstet, än när hvar och en efter undfången del af ett
välförtjent loford tog farväl för att vända hem till den älskade
fädernehyddan.
En gång kom Nahum att erfara ett synnerligt prof
på sin lärares ynnest. En dag frampå våren yttrade denne
med en mystisk, men dock ej afskräckande uppsyn, att han
hade något särskildt att tala med honom och fyra hans
kamrater, hvarföre de tillsades att medfölja hem. Som de
ej kände sig ega något ondt på samvetet, vandrade de helt
trygga bakefter, oaktadt kamraterna sökte uppskrämma dem
genom hemliga miner och betydelsefulla vinkar, att något
helt annat väntade dem. Sedan de inträdt i lärarens rum
och stannat vid dörren, tog denne sin pipa, kastade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
