Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begripligt, det frågan anginge, att från någon af romanserna
hemta anledning till en målning på vagnsdörren. Ändtligen
påhittades, hvad hon genast bort finna, det medlet att
tillkalla sin dotter, hvilken egde en utmärkt färdighet i rita.
Hon befalde henne att på ett papper göra ett utkast ur
Flitjof och helst »ur det vackra Farväl, hvartill den snälla
Crusell satt en så charmant musik.»
Cyana teg och åtlydde, uppgick på sin kammare, framdrog
sina regalark och sitt ritfodral, slog upp fönstret och
satte sig vid bordet. Hon tecknade och strök ut och kastade
sig slutligen ledsen på bädden. Solen lekte redan med
Solnaskogens käglor, tall- och granträden, rörde Brunnsvikens
glittrande vågor med sin guldmun och sjönk slutligen som ett
guldäple ned bakom den nya kyrkogården, hvilken stod betäckt
med ett darrande purpurflor. Bullret på gatan och vägarne hade
tystnat. Himmelen låg och sam i vällust öfver jorden. En och
annan aftonflägt pustade genom fönstret och rörde med vingen
vid regalarken. Det blef svalare. Cyana sprang upp, satte sig
å nyo vid fönstret och såg utåt tullen, Stallmästaregården och
Brunnsviken. En och annan sky låg som en purpurlapp ännu qvar på
den himmelsblå skifvan. Skogens sångarflockar tystnade
allt mer och mer. Klockan slog tolf. Det var midnatt,
och ännu hade ej Cyana förmått uppkasta den ringaste idé
till den föreskrifna målningen. Hon fattades af en orolig
ängslan. Hade hon ej sitt arbete färdigt till morgondagen,
så väntade henne, det viste hon, en ganska allvarsam
sparlakanslexa och kanske något mer. »Välan då», suckade hon,
»det må nu slå ut hur som helst, jag måste gripa mig an.»
– I det hon satte ritpennan på papperet, hörde hon ett
buller på gatan, liksom af en trafvande häst, och en klangfull
röst, hvilken talade för sig sjelf: »Inte så fort, Brunte!
der har du inte något gräs. Se så, vänd om. Ptro Ptro!»
– Hon blickade ut och såg en femtonårig yngling på en
brun häst. Kring axlarna fladdrade ett kastanjebrunt hår,
och om halsen ringlade sig behagligt en snöhvit krage.
Växten var smärt, ansigtets rörelser lifliga. Han höll stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
