Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min resa till Småland. Fragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En spik.
Jag sjunger om spiken, dess dråpliga halt.
Fast liten han synes till växt och gestalt,
Hans kraft är förunderligt mägtig och stark.
Med skäl må han nämnas för verldens monark.
Han bygger i gyllne paneler sitt hus,
Han bor uti halmtäckta kojornas grus.
På kölen han gungar till fjermaste strand,
Med Blanchard han seglar till stjernornas land.
Ja, ingen ting finnes på denna vår jord
Från öster till vester, från söder till nord,
Som spiken ej nödgas att foga i hop.
Excipe: psalmböcker, tekoppar och stop.
Säg, månne Columbus väl uppnått sin verld,
Om spiken ej gynnat hans dristiga färd?
Han länge se’n legat i närmaste våg,
Om spiken ej hållit till sammans hans tråg.
Allt derföre rekommenderas med skäl
Dess flitiga bruk till allmänneligt väl.
Enkannerligt nyttig för stater han är,
Då allting vill lossna och falla i sär.
En spik ännu aldrig en jemlike tål.
Med spikar man jagar en spik ur sitt hål.
Men alla så ega de oerhördt vett;
När har man en spik utan hufvud väl sett?
När som predikanten vill slippa allt bråk,
Så nyttjar han spikar: de kallas för språk.
Åhörarn dervid i sin slumrande blund
Djupt suckar: "den presten, se, han känner grund."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
