Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skalden och publiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GESTALTEN.
Dumdristigt tänkt! Jag förbehåller mig
En ann gång slippa bli bedömd af dig.
Har du ej läst, med hvilken kraftig värma
Nyss tidningsbladen ordat i mitt öra
Om smak och vett och sens moral, med mera.
Derför ej anstår mig att svärmiskt skåda
Hvad som så oanständigt är och smaklöst.
Farväl! ty jag nu går att applådera
Det första mötet, då på Lad’gårdsgärde
I år ej möte blir. Sist trogna hunden
Vid piecens slut framropas skall på biffstek. –
Hur kammarpigor med intriger umgås
Och sig förälska i en pilt; en farbror
Bedras utaf en slägtings fala ränker;
Hur månen lyser, åskans vigge slungas
Och frukost ätes; hur man syr och knypplar,
Tar mutor, blir plakat och slutligt paras,
För att, lycksaligt på ett tennstop stödd,
Få trampa ut sin väg; – slikt mig behagar,
Jag det förstår och eger deråt tårar
Och fulla gapskratt, applaudissementer.
Men dessa vilda, rysliga passioner,
Som i sitt fall dra hundra verldar med sig
Och hvälfva folkslags hela öden om
Och mala troner sönder till små gryn,
Som solar tända eller åter släcka
Och slå i hjel hvar ann på rigtigt allvar
Med svärd och dolk, med klubba eller påk
Och ej stå upp igen att äta qvällsvard -
Uff! hvilket väsen! hvilken fasans anblick,
Som spränger minsta nerv i mnenskokroppen
Och hejdar tankens urverk i sitt lopp
Och isar blodet och gör tåren saltsur,
Så att man på sin bädd ej mägtar sofva
Af skräck för spöken, eller knappast sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
