Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Karl Aug. Nicanders jordfästning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hvem förstår väl eller mägtar fatta
Det tysta qval, som skaldens inre tär?
Han mer än andra åt sin konst får skatta
Och känna djupt, att han af stoft ock är.
Förlåten då, I vänner af det sköna,
Om I hos honom månget fel fått röna,
Som ingen annan i sin boja band!
För jordens värf ej blick han fick, ej hand.
Och derför skönt det bjudes om de döda:
Der du ej prisa kan, ej tadla dem.
Till högre dom från verldens, ofta snöda
Och vrångvist bittra, de ha vandrat hem.
Oss såsom menskor tillhör att förlåta,
I andras brist vår egen djupt begråta,
Och så, försonande, ge åt vår färd
I dödens stund den samma skoningsgärd.
Och nu farväl, du brustna sångarhjerta!
Ej mer du slår din ton på jordens strand,
Der såsom tvillingsbröder fröjd och smärta
Jemt vexla om i lifvet hand i hand;
Ja, der vi alla tröstens ord behöfva
Och sångens trollkraft, som kan plågan döfva
Och med sin klang de engder mana opp,
Der evigt trona kärlek, tro och hopp.
Du jord, han trampat har i svett och möda,
Tag åter detta lån, som stunden gaf!
O! må det frö, han sått, till himmelsk gröda
En gång stå upp utur hans tysta graf!
När domsbasunen genom rymden skallar
Och inför Herrens dom oss alla kallar,
O! må han då bland ljusa andars tropp
Till evig fröjd sin harpa stämma opp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
