Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julnatten eller klockaren i Skånköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu pastorn med magt uti predikstoln slår,
Att dammet helt högt uti kyrktaket står.
Då hördes en snarkning och pust i hvar vrå
Och gummorna suckade djupt: »hå! hå!»
Men klockaren baxnas allt mer och mer.
Borgmästarn och Skånköpings rådmän han ser.
De sitta och vrida allt nackarne af;
Då borgmästarn ropar: »Det här går rätt braf.»
Nu höres på gången ett pingeliping,
Landshöfdingen vandrar med håfven omkring.
Sitt höfdingehufvud han bär under arm
Och gör uti bänkarne gräsligt allarm.
Der läggas in plåtar af jernbleck och spik
Och torkade kransar, som suttit på lik,
Och vissnade rosor och hårstrån och dam.
Sist stickes och håfven till klockaren fram.
Då blir han helt skälfvande uti hvar lem.
På dörren han flyger och ilar strax hem,
Går genast till kojs i sin blåa paulun.
I taket allt stå både fjäder och dun.
När åttonde dagen vår klockare sett,
Han hade förlorat allt klockarevett.
Men ädle borgmästarn, se, han fick geni,
Och derför med tiden han lagman skall bli.
När tionde rågen i skott slagit ut,
Så var det med pastorns förstånd äfven slut.
När hasselen löfvats och björkarnes ris,
Se, då blef vår höfding förnumstig och vis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
