Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Salomo och hans narr Markolfus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kung Salomo åter steg upp på sin tron.
»Markolfus,» han skrek, »jag ger hin i den ron!
Mitt qval med min ängslan allt mer sig förstorar.
All munterhet dag ifrån dag jag förlorar.»
»Det låter bedröfligt,» gaf hofnarr’n till svar,
»Men ännu ett medel mot plågan jag har:
Det är, att en husgud du gör dig helt nätter
Och den in i väggen vid sängbrädet sätter.»
Man snickrar i tre dar, man snickrar i tolf
Då stod vår Markolfus för kungen på golf
Han buga’ med ankaren i sina händer.
En ifrig gudsfruktan strax konungen tänder.
Kung Salomo nötte ut byxor väl tu,
Han nötte ut trenne, han nötte ut sju.
Han morgon och afton för guden sig böjer
Och golfvet med knäna beständigt har plöjer.
Kung Salomo åter sig satt’ på sin tron.
»Markolfus,» han skrek, »jag ger hin i den ron!
»Ej nog, mina knäbyxor blifva förstörda;
De böner jag sände; ej heller bli hörda.»
»Nu ge mig ett råd, hvilket är suveränt» –
»Ett sådant, o konung, jag aldrig har känt
Blott palliativer på jorden här finnas;
Fullkomlig lycksalighet aldrig kan vinnas.
Men önskar du ernå en varaktig frid,
Två medel jag känner: försakelse, strid.
Försaka de fröjder, som endast berusa,
Och strid med begär, hvilka inom dig brusa.» –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
