Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsvägen eller det opåräknade mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Går ingen hit sin gärd att gladt betala
»Åt denna nordens störste sångare?
»En stod män reser upp, den ingen skattar.
»Är det på sådant sätt, man snillet fattar?»
Förlåt, ni tager miste, på min ära!
I Juli hvarje år man samlas här,
Att åt den store skald sin hyllning bära. –
I år man ej sig gjort dermed besvär.
Förr gåfvos fester utaf Brikollister;
Nu blott de ställas an af rabulister.
»Ni nämde Brikollist; hvad kan det vara
»För slag af planta, stenart eller djur?» –
Jag tänkte för mig sjelf: skall mer jag svara
En frågare af dylik jönsnatur? –
Så vet då, att en Brikollist, min herre,
Af plantor är, vid Gud, ej bland de smärre.
Som rankan, stäld i solens öppna strålar,
Han står i glädjens dager, skön och klar,
På sina kinder qväll och morgon målar
Och kallar Bacchus, vinets gud, sin far.
Som daggen lifvar blommans dufna knoppar,
Så muntra honom drufvans friska droppar.
Vet, han der uppe, som bland löfven sitter,
Stolt, lagerkransad, var ock Brikollist.
Än i Brikolleriet hans ande spritter,
Fast mången sångare se’n dess vi mist.
Af alla dem, vi sakna mest i ringen,
Var likväl en. Hans like skådar ingen.
Med Raab benämnd, en jovialisk ture,
Han Bellman sjöng i tjusande behag.
Om än han lefde, ni visst genast skure
En krans åt honom af det skönsta slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
