Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan och kärleksguden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flickan och kärleksguden.
I hjertat hvälfva sig så underliga tankar.
Jemt utanför det bultar och det bankar
Och hviskar: »Vackra flicka! dig förbarma,
O! släpp uti din hydda in den arma » –
Men pytt får han här slippa in!
Nej hin, nej hin!
Jag känner nog den skälmske gossen
Med spända bågen och de tända blossen.
Visst en mordbrännare, så vild och grym, är denna,
Som vill min hydda tutta på och bränna.
Med blicken hotar han och kindens flamma...
Ja, ja! den skälmen, han är just den samma
Som stälde an, ja just i fjol,
Så grymt rumol
Med syster min... Vi än det minnas.
I kyrkoboken handlingarna finnas.
När, för att hemta luft, jag vandrar ut i qvällen,
Vips står han framför mig, den lede sällen,
Och bär en krans af glöm-mig-ej i handen
Och hviskar: »Vid din liljefot jag band’en.
Se, på hvart blad hur som min tår
I låga står!» –
Vid dessa ord jag flyr som ilen;
Men efter följer han med hvassa pilen.
Och när jag någon gång i klara källan blickar,
Han står der före mig och mot mig nickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
