Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvart öga ser solen och prisar dess glans,
Men få blicka upp till den nattliga krans,
Den snöhvita boll, som på skyarne hänger
Och nätterna om öfver himmelen svänger.
När månen är klarast på molnfästets rund,
Då slutar oss alla i famnen Jon Blund.
Vid talgljus två älskande sitta och spå,
De suckande se på hvar ann då och då.
Vid oset från saxen de kyssa hvar annan
Och dricka kusinskål ur eneträdskannan.
De se ej, att månen vid källornas vyss
Åt myrten och blomman fördelar sin kyss.
Om natten artisten sig sträcker på bädd
Och glömmer, att månen på himlen står klädd
Och målar och ritar på sjöar och länder
De grannaste taflor, de hvitaste ränder,
Ja, tecknar och penslar, när minst han det vet,
De fagraste bilder på kammarns tapet.
Poeten i natten på säng utaf strå
Förgäter, att alferna dansa just då,
Att nattvakan stämmer till sången sin tunga,
Att neckar på silfrade vågorna gunga;
Orörlig han hvilar, med ögat i blund
Och känner ej kyssen af mån’ på sin mund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
