Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Ängen eller den nya fristaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trygga i gräset här ungarne töfva,
Medan som fader och moder högt opp
Der uti skyn sina sångstycken öfva
Eller på grenarne af någon topp.
Eken och grässtråt och örnen och myran
Utan processer och krångel och kif
Lärkan i molnet och grodan i syran,
Alla de suga af allmodrens lif.
Bäcken får rinna, hur helst han behagar.
Tufvan får kullra sig upp till en ost.
Allting sig fröjdar och ingenting klagar,
Ingen från prestman vill dubbas till prost,
Ingen från gök vill till hofpoet klifva,
Grässtråt ej längtar till liljornas vår.
Nej, som det skaptes, det äfven vill blifva;
Bäst, att hvar del med det hela består.
Men denna staten, säg, blir den väl evig?
Nej, ack ty värr, allt på jorden är stoft!
Vet, när som hösten, i lockarne däfvig,
Sänker sig ned ifrån skyarnes loft,
Kommer en starkare fram uppå ängen
Och bär en blixtrande lie så bred.
Då, som ett fjun, för den ljungande svängen
Faller till mark hela fägringen ned.
Rodnande blodet ur törnrosen frusar,
Liljan än blekare blir om sin hy.
Döden på stormarnes korpvinge brusar,
Hemskt knallar åskan ur svartmantlad sky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
