Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Utfarten å landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utfarten åt landet.
Far väl, du trånga stad!
Jag lemnar dig så glad,
Som siskan lemnar buren.
Den bojas prakt,
Du på mig lagt,
Skall lyftas af utaf naturen.
Likt vinterns våg
Jag länge låg
I band och suckade vid polen.
En andedrägt
Af vårens flägt,
En eldig blick från himlasolen
Gaf åter lif åt detta bröst,
Gaf mod och tröst;
Och ut jag flög min fröjd att njuta.
Allt kring mig log
Och åter slog
Min länge gömda, glömda luta.
Se, der i mulln
Strax utom tulln,
Hur gräset skjutit opp på tufvan!
De kala klippor, drifvan prydt,
I grönt sig bytt
Och trädet skuggar turturdufvan.
Nu är det vår
Och färden går
Så lätt emellan berg och dalar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
