Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Molnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På fästets rymd förunderliga väsen,
Som aldrig egen ro i edra själar,
Än snabba ljungeldens, än stormens trälar,
Till perlor bytta uppå gröna gräsen,
Till snölaviner på de gråa hällar,
Till silfverslöjor kring de höga fjellar;
Hvar är ert hem och edert mål i tiden?
Är eder lösen kampen eller friden?
Hur mången gång jag sitter och beskådar
Er underbara lek i rymdens rike!
Beständigt skiftande och aldrig like,
Än tvinnen i er hop i purpurtrådar
Och granna sömnader för morgondrägten,
Än öfver solens gyllne skepp I flägten
Likt röda vimplar, än till blåa öar
I vexlen om och än till blanka sjöar.
Med öga af förgät-mig-ej, den blåa,
Hvem blickar fram ur edra rosenslöjor?
En här af huldgudinnor, himlamöjor.
Ur midnattsmolnets sköt, det tunga, gråa,
Hvad simmer der? En skara hjeltehamnar.
Än kämpen blanka silfverbågen famnar,
Och genom töcknet, som kring fjellet slingar,
Den bleke Finjals harpa sorgligt klingar.
Dock högst i majestät vi eder röja,
När, uti koppar klädde, fram I dragen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
