Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Judinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag drog mig undan. Dock från kyrkogården
»Jag vek ej bort, men obemärkt blef qvar,
»Och nu, på knä invid den stumma vården,
»Jag bedja vill till alla väsens far.»
»Fader vår! o, till din himmel
»Låt ditt barn snart flytta opp!
»Tröttad utaf verldens vimmel,
»Står till dig mitt enda hopp.
»Endast du kan ge mig tröst,
»Fader slut mig till ditt bröst!»
»Om min tro ej var den rätta,
»Har jag dock den haft så kär.
»Den har mägtat qvalen lätta,
»Kufva månget ondt begär.
»Om jag irrat mina fjät,
»Fader, o förlåt mig det!»
»Men jag känner döden nalkas.
»Fader, fader, stå mig bi!
»Blodet isas, kinden kalkas,
»Hjertats slag är snart förbi.
»Då jag somnar sakta in,
»Låt din himmel blifva min!»
När solen sig på himlafästet höjde,
Till kyrkogården gamle väktarn gick.
Vid en nyss skoflad graf sig plötsligt röjde
En qvinnoskepnad för hans skumma blick.
Han gick ditåt och rörde den med stafven.
Han ropade till den, men intet svar,
Ty stel hon låg der, stum som sjelfva grafven,
Och släckt var lifvet i dess ögonpar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
