Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Judinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så mörk är qvällen. Inga stjernor glimma.
Från norden blåser vinden kall och hård.
Likväl sig smyger i den dystra timma
En skepnad fram på ödslig kyrkogård.
Hvem är den skepnaden? Det är en qvinna,
Af sorgen nedtryckt i sin ålders vår.
På bleka kinden feberflammor brinna,
I matta ögat darrar saknans tår.
Hon är dock skön. I dessa tärda dragen
Står mången glimt af skönhet ännu qvar,
Likt sommarns äng, som, utaf lien slagen,
Än mången sparad ros i skötet har.
Dock synes grant, att, fastän född i norden,
Hon likväl är en dotter af den stam,
Som, ammad af den österländska jorden,
Än fädrens pregel bär i dagen fram.
Hvad! En judinna här på dessa ställen,
Blott egnade åt kristnes hopp och tro?
Hvad söker hon uti den mörka qvällen
Bland dessa stumma grafvars hemska ro?
Men se, hur vacklande hon stegen leder
Till denna grift, som skoflades i går!
På friska mullen matt hon sjunker neder
Och sina armar omkring korset slår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
