Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Morgon och afton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Färgade kinden, och hemligen klungo
Toner i hjertat med tärande brand.
Blicken, orolig, på honom i lågor
Kastade de, under suckande qval,
Och uti vällustigt smärtande plågor
Lyssnade de till hans ljufliga tal.
Qch han dem bjöd, att i gräset det gröna,
Sätta sig neder och fröjdas en stund.
Blommiga kransar han band med de sköna
Under kastanjen i barnsligt förbund.
Och åt den äldsta af törnrosor bröt han
Ett diadem af en purpurröd glans,
Flög till den yngsta, af sjöliljor knöt han
Kring hennes lockar en skimrande krans.
Men när sig lärkan mot fästet uppsvingat,
Vindarne börjat sin ilande fart,
När Filomelernas klagan förklingat,
Dagen på himmelen glimmade klart;
Ynglingen åter steg upp ifrån marken,
Famnade systrarne ömt än en gång,
Gaf dem en kyss och försvann uti parken,
Fjerran ledsagad af foglarnes sång.
»Syster, ack, syster! hvad obekant låga!»
Sa nu den äldsta, mildt rodnande, qvad:
»Ack, i min barm hvilken smäktande plåga,
Se mina ögon i tårarnes bad!
Pulsarne brinna, blott honom de söka...
Ack, huru glad var den yngling, hur skön!
O, att han snart må mig åter besöka,
Der han först kom, från den strålande sjön!»
»Syster, ack, syster, jag delar din smärta!>
Bleknande höjde den yngsta sin röst,
»Tusende flammor förtära mitt hjerta,
Ej för dess qval finnes namn eller tröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
